20120514
ÅÅÅHHH, jag blir så förbaskat arg! Finns det ingen läkare som faktiskt kan ta smärta på allvar???
Har haft problem med menssmärtor från första stund den damp ner i mitt liv. Dock har det varit på ett stadie som jag faktiskt kunnat hantera med alvedon, varm riskudde och en sjukdag i månaden. Men sen de tre senaste åren har det blivit värre. Träffade en läkare i oktober -10 och fick alvedon och voltaren utskrivet. Det fungerade ett tag... Senaste året har det blivit ett rent helvete en gång i månaden.
När tant röd kommer på besök vet jag inte vad som är upp eller ner, första dagen är det mer eller mindre bara vitt framför ögonen. Det gör så ont att jag är helt yr, kallsvettas och kräks om vartannat. Senast klarade jag inte av att ställa mig raklång på flera timmar för att det då kändes som om jag dragit på mig den värsta fyllan i mänsklig historia. Att gå på toa är nästan helt uteslutet för att det göra på tok för ont, det har hänt att jag skriker rätt ut om det är så att jag verkligen måste gå.
Dagarna innan och efter är som tur är lite mildare, men det ömmar och gör ibland ont att stå eller sitta.
Helt enkelt, jag har fått nog.
Ringde kvinnokliniken imorse, pratade med en sjuksköterska och fick en akut telefontid med en läkaren. Trodde att jag äntligen kanske skulle få någon hjälp. Men se, där hade jag fel.
La precis på luren till läkaren som efter en minut redan hade konstaterat att han inte kunde/tänkte hjälpa mig. Anledning? P-piller är inget alternativ för mig/oss. Jag bad att få något starkare smärtstillande (som sjuksköterskan jag pratade med imorse föreslog)... Men NEJ, tydligen är alvedon och voltaren det enda "vettiga".
Tillslut blev jag less och satte diagnosen edometrios på mig själv, vilket han svarar. "Ja, det är det säkert. Mensvärk är ofta det. Men det gör vi inget åt hursomhelst. Laproskopi är nog inget alternativ, om det är gjort flera ultraljud utan att se någon."
Efter ett par minuter som jag förklarat igen hur illa det faktiskt är gjorde han visserligen en notis om att jag ska höra av mig efter sommaren, om det inte blir bättre (som om det skulle bli det helt plötsligt). Då KANSKE de skulle överväga att gå in och titta efter. Men påpekade att det faktiskt i 9 av 10 fall faktiskt inte hittade något ändå. Kände mig mest besvärlig och som att det var rätt åt mig att ha såhär ont.
Känns som om jag befinner mig i ett döläge just nu. Lösningen skulle faktiskt vara pengar och privat vård för att sedan kunna börja äta dessa jäkla p-piller om det nu ska vara det enda som hjälper.
Fyy, vad jag inte är nöjd på sjukvården.
Nu har jag avreagerat mig lite grann i alla fall.
// Malin
Har haft problem med menssmärtor från första stund den damp ner i mitt liv. Dock har det varit på ett stadie som jag faktiskt kunnat hantera med alvedon, varm riskudde och en sjukdag i månaden. Men sen de tre senaste åren har det blivit värre. Träffade en läkare i oktober -10 och fick alvedon och voltaren utskrivet. Det fungerade ett tag... Senaste året har det blivit ett rent helvete en gång i månaden.
När tant röd kommer på besök vet jag inte vad som är upp eller ner, första dagen är det mer eller mindre bara vitt framför ögonen. Det gör så ont att jag är helt yr, kallsvettas och kräks om vartannat. Senast klarade jag inte av att ställa mig raklång på flera timmar för att det då kändes som om jag dragit på mig den värsta fyllan i mänsklig historia. Att gå på toa är nästan helt uteslutet för att det göra på tok för ont, det har hänt att jag skriker rätt ut om det är så att jag verkligen måste gå.
Dagarna innan och efter är som tur är lite mildare, men det ömmar och gör ibland ont att stå eller sitta.
Helt enkelt, jag har fått nog.
Ringde kvinnokliniken imorse, pratade med en sjuksköterska och fick en akut telefontid med en läkaren. Trodde att jag äntligen kanske skulle få någon hjälp. Men se, där hade jag fel.
La precis på luren till läkaren som efter en minut redan hade konstaterat att han inte kunde/tänkte hjälpa mig. Anledning? P-piller är inget alternativ för mig/oss. Jag bad att få något starkare smärtstillande (som sjuksköterskan jag pratade med imorse föreslog)... Men NEJ, tydligen är alvedon och voltaren det enda "vettiga".
Tillslut blev jag less och satte diagnosen edometrios på mig själv, vilket han svarar. "Ja, det är det säkert. Mensvärk är ofta det. Men det gör vi inget åt hursomhelst. Laproskopi är nog inget alternativ, om det är gjort flera ultraljud utan att se någon."
Efter ett par minuter som jag förklarat igen hur illa det faktiskt är gjorde han visserligen en notis om att jag ska höra av mig efter sommaren, om det inte blir bättre (som om det skulle bli det helt plötsligt). Då KANSKE de skulle överväga att gå in och titta efter. Men påpekade att det faktiskt i 9 av 10 fall faktiskt inte hittade något ändå. Kände mig mest besvärlig och som att det var rätt åt mig att ha såhär ont.
Känns som om jag befinner mig i ett döläge just nu. Lösningen skulle faktiskt vara pengar och privat vård för att sedan kunna börja äta dessa jäkla p-piller om det nu ska vara det enda som hjälper.
Fyy, vad jag inte är nöjd på sjukvården.
Nu har jag avreagerat mig lite grann i alla fall.
// Malin
Kommentarer
Trackback
